Läs de endast de första raderna, det andra kommer jag aldrig kunna ge en förklaring på

Jag har inte skrivit på ett tag. I'm an ass. För övrigt har jag varit i Stockholm med Emma. Den lilla filuren turned out to be- inte bara en kompis utan- världens bästa. Jag shoppade upp alla mina riksdaler och nu får jag leva på vatten och bröd. Lovely.

Igår kväll var jag hemma hos en Caroline och hade spakväll med en Johanna också. Otroligt mysigt. Sen faktumet att jag sov närmare 2 timmar för att jag hade så mycket i huvudet är en annan historia. Ikväll blir det tidigt som satan i säng. Måste vara allert tills på Lördag. Ska till Åsebo och hoppa!

Det jag nu kommer att skriva om är något jag aldrig kan förklara. Ni behöver inte fråga i efterhand; "Emma vad menade du på din blog?", jag kommer ändå inte kunna förklara. Jag skrev det här som en förvarning.. du behöver inte läsa.

Förlåt att jag svek dig. Förlåt att jag gjorde så här mot dig. Du är värd så himla mycket bättre. Jag tycker så sjukt mycket om dig, men du låter mig inte göra det. Du vägrar släppa in min kärlek så istället spottar du tillbaka den på mig och säger att jag lurar mig själv. Vart vill du komma? Du vill inte dela med dig av mig men i nu läget vill du inte ha mig heller. Du måste välja. Jag har väntat på dig. Jag har alltid funnits för dig. Du sa innan att det inte var ett förhållande, men varför får jag inget svängrum då? Varför är jag så hårt kopplad om det inte är mer? Jag är trött på att vara ett objekt. Jag är trött på att jag ska få vara ensam och ensam och sen får jag 5 minuter hit och 5 minuter dit. Ibland kommer ett sms men det är aldrig "hur mår du?" "jag vill bara att du ska veta hur mycket du betyder för mig". Du säger att du tycker så mycket om mig att du skulle släppa mig för någon bättre, så att jag skulle få det så bra som möjligt. Men jag börjar tvivla lika mycket på din kärlek som du stänger ute min. Varför kan du aldrig visa hur mycket jag betyder? Varför kan du aldrig uppskatta mig på det sättet du gjorde förut? Vi är så trasiga att det kommer bli svårt att bygga upp. Kanske för svårt? Jag har sådan lust att bara krypa upp i din famn och gråta, bara göra mig liten igen. Men du skulle bara titta på mig med avsky. Den blicken kommer du alltid ha.. Förlåt.