Kan man fly ifrån sitt liv? Kan man fly ifrån sig själv? Varför får jag den känslan? Känslan att jag borde fly. Bara lägga benen på ryggen och inte vända mig om förens jag är långt borta! Varför känns det så? Vad är det som får mig att känna så här? Ingenting är fel men ändå känns det som att allting rasar. Det känns som att allting brister inuti mig. Varför ligger man och gråter hejdlöst av ingen anledning? Vad är det som saknas? Jag känner hur allting bara bubblar inuti mig, allting vill bara ut. Men jag orkar inte med det där tomrummet som blir. Den där ytan som det ekar i bara att man viskar, så tomt. Det utrymmet skrämmer mig, tomheten- ensamheten skrämmer mig. Jag vill bara fylla rummet. Jag samlar på och samlar på- allting avlastas i det rummet. Så fort det blir tomt kommer rädslan. Men det känns som att allt skräp och överskott som ligger i mitt rum tynger ner mig. Det lägger en tyngd på mina axlar för att tära ner mig långsamt. Ingenting får mig att le långvarigt. Det är så hopplöst. Vad gör man? Varför känner man så här? Hur kan en värld som är så noggrant uppbyggd bara rasa? Hur?!
Alla dessa frågor, men så lite svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt