Jag bojkottar hela skiten, så det så!

Jag har länge funderat över vilken högtid, eller speciell dag som är den värsta på året. Lucia? Midsommar? Kristi himmelsfärd måste ju ligga högt? Men idag kom jag på det! MIN FÖDELSEDAG! Innerst inne är et den dagen jag längtar mest till, omedvetet så är det så. Men sanningen är den att min födelsedag suger. Den 2 juli. Antingen är jag borta, och nu detta underbara år när jag äntligen är hemma och såg fram emot en världs mysig dag hemma med hela den underbara ligan. Tyvärr visade det sig att världens bästa Elsa lämnar mig för festivaligheter i Borlänge och Peace och kärlek och grejer. Arnold lämnar mig för en helg med Elin och Cautious i Sunne och själv kvar blev lilla jag. Tur att pappa tog ledigt i alla fall.. Men jag har bestämt mig för att bojkotta hela skiten. Inga presenter, inga tårtor med ljus tidigt på morgonen och inga festliga middagar på kvällen. Jag bojkottar hela skiten! Så det så!

Egentligen- varför träna när man aldrig kan bli bäst?

Jag kommer aldrig komma till EM, eller VM och OS finns inte ens på tal. Jag kommer aldrig bli en världsstjärna. Jag kommer aldrig tillhöra världseliten och topprankingen. Jag har inte pengar. Jag kommer aldrig få hästarna. Det är sjukt när jag tänker efter. Att hur mycket jag än tränar kommer jag aldrig att komma dit. I den här sporten krävs bara pengar och inget annat. Hur duktig man än är kommer man fortfarande som mest komma till en nationell tävling i Östersund. Pengarna krävs om det ska bli så. Jag blir så arg- då kan man ju lika gärna ge upp nu. Varför träna när man ändå aldrig kan bli bäst?

Inte vara den som sitter utanför och tittar på

Det är sommar. Shorts mellan ridpassen är vad som gäller. Det luktar flugmedel och svett. Huden skriker om att få vara naken och det känns att det är svårt att andas. Pasta sallad serveras till lunch och saften går åt som smör i solsken. Men mitt i allt detta underbara och härligt plågande så finns smaken av tårar. En bultande huvuvärk av hulkande och svullna ögon. Det är svårt att vara efterklok i förväg. Det som är gjort är oftast gjort- men alltid vill man ändra.. Är inte det ett problem som politikerna borde ta tag i? Det är ett problem som förföljer alla. Men inte ens politikerna verkar kunna ändra på sånt som är skrivet i jordens skorpa och stjärnornas nacke. Kanske är det jag som måste tänka om och gör annorlunda. Men det är svårt att vara stor och liten på samma gång. Det är svårt att bara göra som ALLA andra vill. Det är så jävla svårt, och trots att jag vill så mycket är det ingen som tror på det. För att jag har gjort det svårt- för mig och för alla andra. Jag vill vara mitt i allt det underbara och det härliga plågandet och känna att jag är en del av det- inte vara den som sitter utanför och tittar på.

Så förbaskat besvärligt...

Livet är så förbaskat besvärligt allt för ofta. Dom underbaraste människorna har det svårt och dom ledsna mungiporna tilldelas alltid dom. Varför? Vad är det för grej med att straffa alla bra människor? Det är så orättvist att dom underbara människorna ska vara så blinda för det ondas luriga fällor. Det sägs ju alltid att dom goda ska segra i slutet. Men varför ska alltid det onda få ha segern hela vägen dit? Vem vill leva ett helt liv som en förlorare och med gråten i halsen- för att segra i slutet? Jag menar vem orkar egentligen det? Jag vill att mina bra människor ska få ha det bra, så bra som dom förtjänar och är. Jag vill också få ha det bra. Fast egentligen om en viss människa som jag älskar ska få ha det så bra som den förtjänar så måste jag försvinna. Det är knasigt allting och så förbaskat besvärligt...

Jag ska se till att mamma har en kung till bordet på mitt bröllop

Dom gifte sig idag. Alla tjatar om att det är historiskt. Men egentligen är det ju samma sak som varje gång- dom säger lite kyrkliga saker, sen säger dom ja, sen kysser dom varandra. Det enda som var annorlunda den här gången var att efter det åkte dom runt med häst och vagn och log och vinkade genom hela Stockholm med ett gäng hysteriska poliser runt sig. (Kiki sitter nog och gråter nu i Sundsvall för ingen av dom blev skjuten...) Sen gick han in som en vanlig Nisse och kom ut som prins, härtig OCH riddare. Jag såg blicken av avund hos mina föräldrar när dom satt bänkade i soffan. Jag tror att jag ska gifta mig med en kron-prins i något land så att mamma också får ha en kung till bordet på mitt bröllop. Då måste hon väl bli glad?

Jag har sommarlov nu

Jag har sommarlov nu. Jag gick ut med flaggan i topp, bra betyg och inte ens en tillstymmelse till tår på avslutningen under Ted Gärdestad och Idas sommarvisa. Min underbara Pim har vart på besök och något historiskt har hänt- jag har haft EN sovmorgon. Jag ska strida för min ponnys skull och trotsa regler och stora ledamöter. Livet känns bara så otroligt bra liksom. Hästar, hästar, hästar. Tjalalalalaaaaa

En gnällfri värld

Livet är ganska bra. Skolan slutar imorrn. Därmed slutar mitt skoltvång från staten, därmed kommer jag aldrig gå i grundskola mer, därmed kommer livet bli bättre. Hästarna är ganska snälla. Jag är nästan kär i en flicka för hon är så underbar och sommaren ser lovande ut.
Jag lever i en gnällfri värld!

JAG ÄR SHOW, JAG ÄR GALEN!

Vi gick ut så jävla hårt och vi ökade ta mej fan hela jävla vägen! Jag kommer aldrig glömma känslan i magen när trummorna till varje körlåt började- UT UT UT! KÖR KÖR KÖR! Eller pirret i magen när jag stod med micken i handen redo i startboxen vid det lilla utrymmet bakom trummorna för att gå ut och rocka den där bandpresentationen. Fan allt var så underbart. Alla dagar på linneabion tillsammans. Dom sitter i mig. Jag grät inte efter sista showen, jag skrek inte att jag inte ville att det skulle vara över. Tårarna hade jag gråtit slut på under timmarna jag spenderade samanlagt suttit på golvet på toan utanför skolsköterskan och jag ville fortfarande att det skulle vara slut, över, no more grundskola- ju närmare slutet desstu bättre! Jag åkte hem sen. Jag ville somna med sista Proud Mary på läpparna och skriket kvar i halsen. Gropen, spriten och skiten kan dom andra få ägna sig åt. Jag vill vara show, jag vill vara galen. JAG ÄR SHOW, JAG ÄR GALEN!

Kan det inte bara funka för ett ögonblick?

311 inlägg. wow
Saker och ting blir sällan, vill säga aldrig, som man tänkt sig. Den bästa sommaren kan bli den sämsta innan man ens hunnit reagera. Det bästa ekipaget kan bli det sämsta innan man ens hunnit reagera. Allting händer så fort och man hinner inte reagera- ska man förväntas vara avslappnad då? Jag blir bara så förbannad. Kan det inte bara funka för ett ögonblick?

Äta? Hur hinner man det?

Show, show, show- lunch? Vaddå? Nej det hinner vi inte, vi hoppar det.
Rida, rida, rida- middag? Vaddå? Nej det orkar vi inte, vi hoppar det.
Jag kommer nog bli rätt mycket mindre, men när jag tittade på min mage under dagens soliga timmar gör det nog ingenting alls.
Nu ska jag se till att den här dagen får ett slut.

Fan va arg jag blir

En killes bas i skolan idag gick sönder under show träningarna. När jag pratade med min musik lärare och la fram förslaget att alla vi i 9an skulle lägga en bit var till att laga basen eller köpa en ny sa han att det skulle vara ett under om alla gick med på det? Seriöst, är det så vi jobbar nu mera? Är vi verkligen så egoistiska att vi inte ens kan betala tillbaka något vi själva haft sönder? Jag blev så arg. Imorrn tänker jag stå på scenen och predika inför 9an om hur vi ska bete oss och att det är vårt ansar att fixa fram en ny jävla bas. Fan va arg jag blir

Hur kan det vara hemskt att vi ska splittras?

Överallt skriver alla om hur hemskt det kommer vara att splittras. Att nu på slutet inser man hur mysigt Tunbo är och hur underbara alla nior är. Men seriöst- är det bara jag som räknar dagarna tills skiten är över? Tills jag slipper alla idioter som tar mina grejer, skrattar åt mig och gör narr av mig ständigt. Det ska bli så skönt att slippa känna varje dag att man är den idiot som alla behandlar en som. Jag fattar inte hur det kan vara hemskt att vi ska gå åt varsitt håll om 2 veckor? Jag vill dansa av lycka vid bara tanken. Men det är väl bara jag- och det är väl därför jag sitter själv och inte med dom andra.