Så förbaskat besvärligt...

Livet är så förbaskat besvärligt allt för ofta. Dom underbaraste människorna har det svårt och dom ledsna mungiporna tilldelas alltid dom. Varför? Vad är det för grej med att straffa alla bra människor? Det är så orättvist att dom underbara människorna ska vara så blinda för det ondas luriga fällor. Det sägs ju alltid att dom goda ska segra i slutet. Men varför ska alltid det onda få ha segern hela vägen dit? Vem vill leva ett helt liv som en förlorare och med gråten i halsen- för att segra i slutet? Jag menar vem orkar egentligen det? Jag vill att mina bra människor ska få ha det bra, så bra som dom förtjänar och är. Jag vill också få ha det bra. Fast egentligen om en viss människa som jag älskar ska få ha det så bra som den förtjänar så måste jag försvinna. Det är knasigt allting och så förbaskat besvärligt...