Inte vara den som sitter utanför och tittar på

Det är sommar. Shorts mellan ridpassen är vad som gäller. Det luktar flugmedel och svett. Huden skriker om att få vara naken och det känns att det är svårt att andas. Pasta sallad serveras till lunch och saften går åt som smör i solsken. Men mitt i allt detta underbara och härligt plågande så finns smaken av tårar. En bultande huvuvärk av hulkande och svullna ögon. Det är svårt att vara efterklok i förväg. Det som är gjort är oftast gjort- men alltid vill man ändra.. Är inte det ett problem som politikerna borde ta tag i? Det är ett problem som förföljer alla. Men inte ens politikerna verkar kunna ändra på sånt som är skrivet i jordens skorpa och stjärnornas nacke. Kanske är det jag som måste tänka om och gör annorlunda. Men det är svårt att vara stor och liten på samma gång. Det är svårt att bara göra som ALLA andra vill. Det är så jävla svårt, och trots att jag vill så mycket är det ingen som tror på det. För att jag har gjort det svårt- för mig och för alla andra. Jag vill vara mitt i allt det underbara och det härliga plågandet och känna att jag är en del av det- inte vara den som sitter utanför och tittar på.