Att ligga på din axel och bara andas in dig, det är det bästa som finns. Att kolla i dina underbara ögon är det finaste ögonblicket nånsin. Att bara vara i din närhet är som att leva i tid som inte finns. Du är perfekt.
Men vad blir det av oss nu? Hur ser framtiden ut? Jag vet bara mina känslor, och hur du känner är en gåta. Jag vill bara veta. Jag vill bara kunna sätta fingret på situationen, och kunna skapa mina tillgångar efter vetenskap, inte efter hopp. När framtiden är suddig börjar även den vackra bilden av dina ögon försvinna. Tänk om man kunde trycka ett finger på paus, bara stanna allting.
Jag har så svårt att vara lycklig, när jag vet att tårarna knackar på axeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt