I huvudet är allting klart och där verkar allting riktigt. Men livets stora prövning är att få tanken att samarbeta med fingrarna. Att få hjärnan att samarbeta med anda hjärnor. Svårast är just det, speciellt när den har svårt att samarbeta med sig själv och den andra hjärnhalvan. I tanken är alla ord klara. De är genomtänkta, välredigerade och på riktigt. I tanken är alla orden redo för strid, eller ett viktigt samtal, man kan kalla det vad man vill. Ingen bryr sig om jag kallar det Groda, men vad det än kallas så är orden i tanken redo. Men tungan, ja tungan.. Hur ska vi göra med den? Bara för att generalen är redo och fullkomligt makalös kommer landet att förlora kriget ändå om inte armén är redo. Min tanke är generalen och tungan är armén. Trots alla utvalda och genomtänkta ord kommer antagligen tungan snubbla och trassla ihop allt till en värdelöst egotrippad fjortis predikan. Jag måste träna tungan, eller förklara för min motkämpe att generalen hade vunnit om han hade fått och kunnat kriga själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt