"Nehmen! Hur orkar du?!" Jag är så trött på den frågan! Vad förväntar man sig att jag ska svara? Hoppas man på ett hemligt recept på livsfarligt ADHD knark eller att jag ska viska "lova att inte säga det här till någon men jag kan flyga också!"? Jag har varken hemliga recept eller andra knep. Min enda energikälla är glädje. Det finns inget annat jag älskar att göra så mycket som att rida. Jag behöver inte prata med någon just då, jag behöver inte tänka på komplicerade och onödiga situationer och jag behöver inte vara något eller någon jag inte känner att jag är. När det är mina andetag i takt med hästens andetag är jag så lycklig jag kan bli. Det är frihet att sitta där, det är lycka att känna responsen från djuret och det är så fruktansvärt underbart att få kämpa och svettas tillsammans med hästen. Den lycka jag hittar på hästryggen och den vilja som finns i mig att lyckas där uppe, den driver mig. Den driver mig till att hinna med fem hästar och gymnasiestudier, trots att det borde vara fysisk omöjligt. Jag tycker även om att vara i skolan. Jag älskar att vara i skolan. Jag har fantastiska lärare där också, det är inte bara i ridhuset jag har väldens bästa coacher. All denna glädje, all denna lyckan som jag hittar i varje hörn av mitt liv, den får mig att orka. Motivationen och framgången må dala och stiga, men den inre glädjen har aldrig varit så spikrak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt