Jag står med ena foten över tröskeln till, vad som sägs, vara det värsta gymnasieåret som möjligt går att uppleva. Jag står i ett val och ett kval med de fyrbenta galopperande djuren. Jag har världens bästa kompis i stallet och jag har en lång väg att jobba mig tillbaka till normal och tillbaka till plus. Efter att ha kört detta i en mixer och träffat alla söta, egna och underliga människor i min klass kan jag inte låta bli att svälja val- och grubbleriknipet i magen och bara leva vidare. Nu kommer vardagen som ett brev på posten och snart hoppas jag att svaren på mina för stunden största problem även kommer få samma smidiga utväg.. Imorgon ska jag upp tidigt för att gratulera pappa och löshoppa massa fina hästar.
Jag avslutar med att få det sagt att jag ska bättra min på fronten vad gäller bloggandet. Men detta sagt utan några löften, sådana avger jag aldrig mer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt