Speglar har inget gemensamt

Det är knasigt vart man kan hitta en spegel av sig själv. Inte trodde väl jag att jag skulle kunna prata oavbrutet om allt vad livet rör med en kille som har flera cm stora töjda öron, tatueringar mest överallt och som lyssnar på musik direkt från helvetets avgrund. Det är ingen spänning överhuvudtaget- bara häng. Nästan en hel eftermiddag bara sådär, det är galet som det kan bli. Och det känns skönt att ngn annan än min bästaste barndomskompis faktiskt ger intrycket av att denne vill vara med mig. Kan inte riktigt förklara det, kärlek är enklare att förklara än känslan att man bara hittat en skön snubbe som man gillar att hänga med. Jag tycker det är skoj i alla fall. Med sådana människor inser man hur lite det betyder att ha något gemensamt.