Den dagen jag blev lämnad själv

Imorrn. Du kommer le, du kommer skratta, du kommer vara i centrum. Det är så det ska vara. Det kommer och ska vara din dag. Jag hoppas också på att jag ska le, att jag ska skratta och jag ska in till det sista se till att inget förstör din dag. Jag ska även in i det sista försöka hålla tårarna tillbaka. För efter imorrn är det slut. Vi kommer alltid att vara systrar men jag kommer aldrig mer bli bortjagad från bästa platsen vid handfatet på mornarna när vi borstar tänderna. Du kommer aldrig mer gå med snabba steg från duschen till ditt rum så det hörs i hela huset när du har bråttom. Du kommer aldrig mer sitta med din dator i köket när jag kommer hem. Du kommer inte bo här helt enkelt. Du kommer skaffa dig ett eget liv, i en annan stad. Ditt nästa steg i ditt liv är att ta steget ut i världen, mitt nästa steg är att konfirmera mig. Skillnaden är så stor. Du och bimmen är stora nu, jag är lika liten som alltid. Hur mycket jag än står på tå, hur mycket jag än skyndar kommer ni alltid vara före mig ut i livet. Tårarna bränner under ytan, jag blir själv nu. Hela tiden som liten har jag planerat hur underbart mitt liv skulle bli som "ensamt barn". Liten och dum är ett bra ordspråk som passar in där, för nu förstår jag hur mycket jag behöver er och våra intriger. Men nu är det slut, nu är dagen snart kommen då jag faktiskt blir "ensamt barn".

Måndagen den 15/6 -09 är den dagen jag blev lämnad själv.