Dom kommer och dom går, men vad gör man för att få dom att stanna?

Ett nytt tillskott i min lilla familj. Inte i min Thalén-familj, utan i min håriga familj på 4 ben med hovar. Men när familjemedlemmarna precis kommer in i den familjen har dom alltid packat ner nervositeten och så fort dom öppnar väskan sätter sig den i mig. Första frågan är ju hur är den att rida? Kommer vi komma överens. När den frågan fick ett positivt svar blir nervositeten större, kommer den här att tas ifrån mig? Kommer någon annan få bli den lyckliga ägaren och kommer min nya bebis hitta en ny familj innan jag ens hunnit fästa honom vid rötterna i min egen? Det vore så typiskt att den familjemedlemmen som jag vill ska stanna får åka och den jag vill ska åka får stanna. Varför är det så? Att allt vi verkligen vill, det blir tvärt om. Dom vi passar bäst ihop med blir man så lätt av med. Jag vill bara ha egna pengar, kunna köpa själv. Säga "JA, JAG KÖPER" utan att behöva diskutera i 100 år. Jag vet att jag är liten, dum, och inte vet något om pengar. Men jag vet något om känsla och det är mycket svårare att förklara än pengar. Jag vill bara lägga mig i ide och vakna när allt är bestämt. Men jag vill inte åka på söndag för att mötas av en tom box när jag kommer hem...