En alldeles ny känsla, en alldeles gammal kompis

I lördags runt sen lunch tid kände jag en ny känsla. Det var känslan som steg i bröstet när jag stod mittemot min allra bästa kompis från när jag bodde i Bromma. En pojke jag inte sett på 7 hela år. En pojke som faktiskt gått från pojke till kille, en snygg kille dessutom. Erik stod där framför mig med sitt blonda ruffs och bara tittade innan han slängde sig in i en varm kram. Jag kämpade för att hålla tårarna tillbaka, det var så känslosamt på något sätt.
Men det kändes konstigt att presenteras för hans flickvän, det kändes konstigt att se honom så stor bland alla hans vänner och veta att jag var inte en stor del av hans liv längre. Jag var inte en stor del av hans vardag, jag var bara ett minne. Det kändes konstigt att det inte var vi på samma sätt. Jag önskar att jag bara kunde vrida tillbaka tiden till de lyckliga dagarna med Erik på Moravägen.