Ingen panik, allt på en gång

Jag är en värdelös bloggare. Mitt liv är på sätt och vis ut och in och bak och fram. På dessa odokumenterade dagar har jag hunnit få värdelösa resultat på tävling, slå halvt ihjäl mig, få en spontan utskällning, bestämma mig för att sluta rida, jobbat på ridskola med att underhålla min värsta farhåg alltså barn, samt har jag någonstans mitt i allt detta hittat en stege att klättra på. Motivationens stege har en tendens att dyka upp i varje sekund jag är seriöst på väg att lägga av. Idag har jag ridit mina vackra djur långt in på senkvällen. Jag vet inte vart jag står, vem jag är och allra minst vet jag vad jag ska skriva här. Min bästa P har slutat jobba på min gård. Jag är någon annan än mig själv. Nu ska jag sova. Imorrn ska jag upp och rida och låta älvorna på ängen och de morgondisiga timmarna hitta min personlighet och mitt grepp igen. Poesi