Mitt beslut gjorde slut på sagan

Beslut är hard stuff. Säga ja eller nej och ta det beslutet är inte alltid rätt. Vad händer om jag säger nej? Vad händer om jag säger ja? Det känns som att stå på ett berg, just i det ögonblicket då man måste bestämma. Ska jag hoppa eller ska jag helt enkelt stå kvar? Idag har jag tagit ett beslut som jag vridit mig och fasat inför ända sedan december för ett och ett halvt år sedan. Jag visste att beslutet skulle komma. Jag visste hela tiden att jag var tvungen att ta det en dag. Men trots det, trots min ständiga vetskap, var jag rädd idag när jag stod där på stupets kant och var tvungen att fatta beslutet. Ja eller nej, frågan var egentligen så enkel på pappar. Men i mitt huvud var den större än så, den var större än störst. Hur kan det vara så att man trots att frågan funnits där hela tiden inte har hittat förmågan att vänja sig och förbereda sig inför situationen som uppstod idag. Det blev en press, den var inte menad egentligen tror jag men jag kände den, den växte i mig. Frågan var ja eller nej. Det var inte svårare än så på pappret. Jag svarade JA. Nästa vecka tar sagan slut.