Det är svårt att utvecklas när omgivningen står still

Det är svårt att utvecklas när omgivningen står still. Det är svårt att svälja frustrationen att hur redo man än är går det inte. Det är svårt det här med ridsport. Det är svårt att förklara. Förklara att min egna vilja faktiskt också vill gå över till storhäst på heltid nu. Jag har nått min topp på ponnysarna, det kommer inte komma längre. Är det inte dags då? Att byta? För att komma längre? Och är det fel att vilja utvecklas när man harvat runt tillräckligt? När en höjd sitter som en yxa i ryggen och det känns varken högt, svårt eller som ett problem är det enligt mig dags att testa något nytt. Den andra höjden finns kvar, den kan vinnas många gånger om i alla fall. Men jag är redo för nästa steg nu, på många nivåer. Jag får myror i huvudet när det helt plötsligt är fel att vilja mer. Jag kommer ihåg tiden då jag kändes spjutet i ryggen och stressen i maggropen att nu måste jag bli bättre, nu är jag för långsam. Och helt plötsligt blev man för snabb, eller jag vet inte?