Allting är inte som vanligt, men ändå är alla tusen gånger gladare när man läser deras bloggar. Jag kan se helg planerna på facebook, jag kan se hur oberoende man kunde vara av någon man trodde var viktig. Jag känner ett stig av ensamhet när planerna planeras utan mig. Och att allt är som vanligt, fast utan mig. Men när jag tänker efter valde jag det här. Jag sa inget eller en liten del, den delen jag kunde hantera. Men svaret blev allt eller inget- jag valde inget. Men när jag tänker på hur glad jag är också så måste jag erkänna mig själv lyckligare- jag också. Tänk vad fel det här låter, men jag vill faktiskt komma någonstans. Tiden förändrar, människorna, årstiderna och miljön. Vi har förändrats. Ni sköts iväg och jag stod kvar. Inte ledsen över det, men det där stinget av ensamhet kom när jag påmindes om allt. Men jag är nöjd med mitt liv. Det blir bäst så. Dit jag ville komma var att jag har accepterat att vi ändrats och att vi inte är dom samma längre. Bollen går över till dig, till er, till dom. Är det lika accepterat där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt