Jag trodde att han brydde sig mer. Jag trodde att han var mannen som skulle skrämma bort monstren under min säng, skydda mig från allt ont och döda varenda kotte som var elak mot mig. Tänk vad fel man kan ha. Kärlek kan vara så gemensamt ena sekunden och nästa står man där själv inför världen. Jag trodde att den där beskyddande rollen skulle komma automatiskt, vare sig man ville eller inte. Jag kände mig så trygg senast för bara ett kort tag sen. Nu känner jag mig mer ensam än någonsin innan. Jag ville vara under någons beskydd, i säkerhet under någons arm och känns tryggheten i den varma armhålan. Men nu? Det här? Jag hittar inte ens värme i min egen armhåla. För han kunde välja om han ville ha den beskyddande rollen eller inte, det var inte automatiskt någonstans. En sak jag inte förstår bara är att även om jag hade valet, och det inte kom automatiskt- skulle jag inte ens tveka på att ta den beskyddande rollen?
Nej, fy fan!!! FAAAAN! Jävla skit. Jävla fitt skit. Vad ska jag göra? Jag är så invalid, så tömd på kraften att agera när allt bara blir fel och jag blir idiotförklarad over and over again. Please god- just kill me?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt