Min tävlingskamrat funkar inte. Han måste repareras. Tänk om reparationen inte fungerar? Då blir det en kula i huvudet, så var det klart med sen. Snipp snapp snut så var sagan slut, typ. Min tävlingskarriär skulle vara över. Jag behöver honom, i alla fall nu. Han måste lära mig, jag är dålig utan honom, jag behöver honom! Så jag tänkte, "tänk om tanken". Tänk om han skulle dö? Skulle jag klara av att fortsätta? Då slog tanken mig att jag skulle börja med en sport där man inte behövde materia. Där det bara var jag och min prestation. Men sen kom jag på en sak- finns det någon sport där man inte behöver något? Innebandy- klubba, skor och etc. Fotboll- skor, boll o etc. Inte ens kulstötningen funkar! Om man är 100 meters löpare och har sprungit in 3 OS medaljer i ett par skor- då är det väl självklart att man har svårt att ge upp dom för ett par nya, oingådda och stela nykomlingar. Jag insåg att om jag vill börja göra något där jag inte behöver något som kommer bli av värde för mig och min prestation- då kan jag börja med att lägga ner allting. All sport kräver materia som har värde och hela livet är en prestation. Jag ger upp, allt detta gör mig dum i huvudet. Men snälla hästen- dö inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt