Han har lekt mig många spratt idag. Ja, Livet alltså, mitt Liv. Han är en riktig buse han. Jag måste vart trött, nongalant och för mycket fokuserad på bloggen igår kväll. Det kommer tillbaka direkt dagen efter. Jag släntrade nygråten in i skolan och skyllde på stackars Alwin med snaggad frill och rådjursögon. Nu inser jag att det är Livets fel. En känsla jag aldrig kommer behöva sakna är olycklig kärlek. Vårt förhållande går ut på olyckligt och känslor och massa lekar med psyket. Vi har en konstig relation, jag och Livet. Jag hatar honom och vill bara bli av med honom- men på samma sätt är det så många gånger som jag älskar livet, eller hatar honom som vanligt men vill leva klart för alla andra saker jag älskar. För bara just någon minut sen bad jag en sån sak att lova att inte dö inom minst 10 år. Om den saken håller sitt löfte måste jag göra något tillbaka. Njuta av mitt förhållande jag också kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt