Det gäller att aldrig hoppas. Så fort man tänker en tanke i förväg blir det aldrig så. Det gäller att alltid förbereda sig på det värsta. Jag är en expert på att hoppas, tro och våga tänka allting två steg före. Jag vet alltid hur det kommer att sluta men ändå gör jag samma misstag. Jag vill alldeles för mycket. Jag är livrädd helt enkelt. Jag är livrädd att misslyckas när alla andra kommer att lyckas. Trots MVG efter MVG finns det så mycket mer än skolan som krävs för ett liv. Hur ska man orka motstå? Hur ska man orka överleva trots allt det andra? Kommer livet att kunna bli som vi vill trots att inte alla faktorer gick som planerat? Det är så svårt att vara säker, säker på vad som är jag och vad som är älskat med mig. Det är så svårt att veta när och om alla synder och idiotiska val ska rusa ikapp. Det gäller att inte tänka i förväg, men aldrig titta någon annanstans än framåt. Hur är det tänkt att det ska gå att kombinera?
Jag blir dum i huvudet av osäkerhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt