Alla skålar för ett nyårslöfte. Ett egentligen dumt löfte som man oftast lyckas bryta förr eller senare i alla fall. Vi alla skålar, vi alla är glada i hatten när vi gör det och vi alla önskar att vi kunde varit smartare vid skålen och det magiska klockslaget när vi vaknar dagen efter. Men vi alla skålar och vi alla lovar. Frågan man måste ställa sig själv när man kollar i toan är hur man ska uppnå löftet. Jag kom fram till att jag tänker vara med folk som har samma löfte. Men vad jag framför allt har kommit fram till är att jag ska hålla mig, umgås med och lyssna på mina vackra djur som jag har runt omkring mig. De har alltid varit ärliga varelser, kommer alltid att vara ärliga varelser och är framför allt ärliga varelser. Ligger de oskönt så reser de sig och går eller så ändrar de åtminstone ställning. Har de ont så visar de det. Tycker de att de är för mycket katter i soffan så morrar de. Är det dryga jävlar i boxen brevid när det är mat som gäller så slår de tillbaka. Och om jag bara visste vad som egentligen gömmer sig i hörnet där borta, då skulle jag inte bli lika arg när de hoppar till där. Mitt tjugoelva-löfte handlade om ärlighet, men jag vill justera och lägga till förståelse. Förståelse för allt sådant jag inte förstår idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt