För att vara hysteriskt exakt levde jag i ett enda andetag på grund av nervositet från att jag satte min skobeklädda fot utanför dörren 07.08 denna morgon till att jag fick ett vitt kuvert klockan 12.36. Där inne låg mina första betyg. Pressen låg såklart på om jag skulle få g i idrott eller musik, annars skulle jag förhoppningsvis klara mig utan ett enda g. Målet skulle vara nått, men skulle olyckfågeln emma ha sådan tur? Knappast tänkbart. När jag några minuter senare befann mig i pelarhallen lyckades Malin övertala mig till att plocka upp det vikta pappret. Det visade sig att gud hade en bra dag och emmas otur tog ett break. 3 mvg och 8 vg. Jag fick inte betyg i alla ämnen än, men fan- jag är nöjd. Do I know, nästa år kommer bli ett helvete för alla som råkar heta emma Thalén. Min fritid kommer stavas P-L-U-G-G-A. Blandat med något ridpass här och där.
Jag kom hem, möttes av en avresande syster. Julbalen väntade och jag kände mig nästan mer exalterad än vad Hanna i alla fall visade att hon var. Efter att jag låtit hästarna springa några varv i ridhuset och ägnat mig själv en halvtimmes sovande var det dags för middag hos mormor. Där kommer jag att hålla mig under det här inlägget.
Det enda 2 ingredienserna som behövs för att skapa en middag hos mormor Brita med familj är god mat och en hetsig diskussion (det behövs bara en eftersom det finns 3 extremt envisa kvinnor med under de flesta middagarna). Idag blev ämnet: Den nya generationen och all media vi utsätter oss för varje dag. Ena sekunden var det jag, mor och far against mormor och Niklas, min morbror, min söta lilla balettkusin Ella satt mest tyst och drack cola (smart Ella, smart). Men under några ögonblick blev det mormor, far och Niklas against mig och mor. Alla pratar i mun på varandra, avbryter och stoppar in kommentarer. Jag skrek som en hes gås, mormor avbröt mig hela tiden och hyschade åt mig så fort någon annan pratade och pappa krampade fast vid sin åsikt. Mamma suckade mest, eller försvarade sig med både sabel och sköld. Under ett ögonblick under middagen började jag och mamma prata om traditioner. Att vi hade väldigt strikta och många traditioner i våran familj. Just i det ögonblicket tyckte jag att mamma snackade kinesiska, men nu när jag skriver ner dom här raderna förstår jag. Jag anser våra aggressiva diskussioner i mormors matsal som en tradition.
De ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt