måndag 1 december 2008

En väldigt vanlig dag blandat med tankeställare om vardagen

Dagen efter en fartfylld och trång globen helg ger en baksmälla av ömma händer och en väldig längtan till sängen- men också peppning. Jag blir så otroligt peppad av att se alla de stora ridstjärnorna hoppa, se ponnyerna, men det bästa av allt var ju helt klart att se Wille. Dock hörde han mig inte när jag skrek under bangången, men vad begär man av en man under djup koncentration?

Idag spratt jag först runt i Tunbos gula korridorer i mina välkända trikåer och håret i en bollform mitt på huvudet. Men vem bryr sig om vad som händer mig i skolan? Dagens stora händelse utspelade sig i Hässelby gårds ridhus. Jag red för första gången på en vecka igen och jag var eld och lågor när jag struttade ner till stallet. Båda mina djur skötte sig över förväntan efter en vilodag, Bella fick massera högersidan och Zanne kämpade på med att försöka göra en så kallad galoppsax- så ja, jag blev även inspirerad av dressyren i år. Däremot kan inte påstå att min sax blev särskilt bra, men vi lyckades få godkänt under förutsättningarna. Där efter hjälpte jag min kära mor att rida den 8åriga tysken. Jag vill understryka att det är en häst. Jag fick en liten tankeställare då om faktiskt hur svårt det är att bara sätta sig upp på en häst man inte rider så ofta och göra det på pricken perfekt. Människor är vanedjur- jag går stålt längst fram med flaggan i topp, ingen slår mig och mina vanor.
Alla dagar har ett krisläge. Mitt kom när min dator och mitt Internet kom i oförklarlig konflikt. Tanken slog mig då- är vi verkligen så beroende av Internet och media? Jag skulle vilja bli jätte rik en dag och kunna genomföra en undersökning av det ämnet. Någonting i stil med att sätta en människa i ett hus i skogen och den ska klara sig utan media i ett år. Det enda som sätter en tråkighets faktor på mitt projekt är att jag tror faktiskt inte att det är så svårt att klara sig utan medier när det väl kommer till kritan, det är nog mest jag.

Nu väntar min säng på mig med öppna armar och jag tackar aldrig nej till en kram.
Take care
P.S. jag måste erkänna att jag saknar snön

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tyckte ngt