Vi är så instängda, varenda en. Alla sitter i varsin glaskula, vi är fast. Vissa kommer på hur de ska rulla sin kula, dom kommer framåt. Andra står still, accepterar nuet. Lär man sig rulla kommer man ändå stöta på ett hinder, då kommer det bli svårare att acceptera nuet. Man har vant sig vid att rulla, att alltid färdas framåt. Vissa anser att bästa lösningen är att bryta sig ut, göra sönder glaskulan. Det skiter sig ofta i slut endan när man står naken och kall, men just då, just för det nuet blir det bra. Vad ska man välja? Vilken riktning ska man ta?
Jag valde min egen riktning Jag valde att rulla min kula i en cirkel. Jag kommer alltid att rulla framåt, men jag kommer alltid stöta på samma problem som förut. Jag vet att min resa kommer aldrig stöta på ett hinder. Min cirkel kanske innehåller vägar jag aldrig tänker berätta om, men det är mitt varv, mitt liv, varför skulle jag behöva dela med mig? Kommunikation är något frivilligt. Alla måste ha chansen att fly för en stund. Jag tar mina hemliga vägar som en fri stund. En dag kommer någon följa efter i mitt varv och då kommer du och jag rasa. Men fram tills den dagen tänker jag plöja på mitt spår. Jag tänker fortsätta rulla, jag tänker fortsätta stöta på samma gamla problem. Jag tänker bara fortsätta, för varför stanna bara på grund av någon annan?
Nu tänker jag rulla in till min säng och kolla på Lost. Ha ett trevligt liv i kulan älsklingar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt