Alla timmar jag svettats i det där ridhuset, alla gånger jag lättat i handen över en bom. Alla tygeltag jag tagit, alla gånger jag ökat på en långsida. Jag tränar och tränar och tränar. Jag kämpar för den sport jag brinner för! Jag till och med sa nej till att se Veronica Maggio live för att hämta en ponny. Jag vill inget hellre än att rida. Jag skulle kunna sitta på en häst 24 timmar om dygnet och jag skojar inte. Men en annan sak som jag även brinner för är att bli bättre, att utvecklas. Jag älskar att vara bra, helst att vara bäst! Men när det gäller min sport är jag långt ifrån bäst, jag kommer troligen aldrig att bli bäst. Jag är knappt i närheten av att vara bra ens. Men det som får mig att stå där som en 5 åring och böla varenda träning är min vilja! Jag vill så mycket att jag vet inte hur jag ska förklara. Jag kan inte sätta ord på hur mycket jag verkligen VILL! Varje gång jag misslyckas börjar jag gråta för jag vill bara göra rätt så när jag gör fel vet jag inte vart jag ska ta vägen! Ingen kommer någonsin förstå. Jag vill bli bättre, jag vill vara bra! Jag tränar och svettas timme ut och timme in och hoppas att det ska visa resultat på träningen. Men det är samma besvikelse och samma tårar som kommer upp varje gång. "Upp med tummarna" "koncentrera dig!". Jag vet inte hur jag ska lyckas. Jag kommer väl antagligen aldrig att lyckas. Bryta ihop och komma igen. Lättare sagt än gjort men har jag några större val?
Sätt inte för stora krav på dig själv=) Du är superduktig med det du gör men pressar du dig själv för hårt så blir varje litet misstag en katastrof, försök se det som faktiskt är bra istället för att bara se det som du är missnöjd med! Ju mindre krav du har på dig själv desto större chans är det att du ser framstegen sen;)
SvaraRaderaKänner det samma vännen min! <3
SvaraRadera