Ensamma är vi svaga- Tillsammans klarar vi alltÄr inte alla värda att kämpa för? Ren som smutsig, fattig som rik- men i min situation; stor som liten. Alla har vi samma levnadsrätt, vi har samma livspris. Dom egenskaperna som vi får när vi föds kommer alltid sitta kvar, hur vi än slutar. Vi är alltid samma individ vilken väg vi än tvingas in på i livet. Från den synvinkeln borde allt levande bli sedda i från. Är inte alla värda att kämpa för? Jag vet att i skolan har jag fördomar om de flesta, men var dom i en situation så skulle jag faktiskt hjälpa dom (sen kanske situationen måste vara dramatisk, men det hör inte hit). När man står vid ett vägskäl, man kan antingen hjälpa individen att bli en mästare, få en chans till karriär och få en chans till ett underbart liv- eller så kan man ge upp hoppet och bara ge den en spark i röven: Klara dig själv, men du kommer alltid vara en nolla. En mitt i mellan alla andra, en som hamnat i kläm och som ingen vill ha. Även fast det kanske är värt jobb och det kommer kräva tid och ork- är inte den här individen värd sin levnads rätt, är den inte värd sin chans? Man får alltid ett val, man får aldrig valet ändrat, man måste tänka efter. Är det värt att förstöra någons dagar för resten av livet bara för att man inte orkade svettas för den individens bästa? Jag tycker det är hemskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt