Ikväll kommer dom jag älskar. Ikväll får jag sällskap. Ikväll ska jag prata. Ikväll ska vi prata. Ikväll tänker jag försöka hitta styrkan igen, jag ska försöka hitta en lösning. Inget blir bättre av att jag trevar runt barfota på skärvor av glas. Det är dags att rycka upp sig. Sluta leva otröstligt. Vi måste stå starka. Det var ju jag som alltid sa till mig själv: Emma hellre dör du stående än lever på knä. Vart tog det vägen? Vart tog jag vägen? Något förändrades och allting blev kaos. Det kändes som att automat vapen haglade skott i mina öron och världen rasade. Men ska jag förändras för det? Ingenting blir bättre av förändringar. Det har jag lärt mig nu. Och för att göra kärleken till det den var måste jag alltid stanna och vara den jag är. Och jag är den som hellre dör stående än lever ett liv på knä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt