I dom svåraste tiderna, när världar rasar och tårar forsar, då får vi kvitto på våra äkta kompisar. Dom som bryr sig då, bryr sig alltid. Hos dom finns man i hjärtat och hos dom finns det som behövs för att det ska kunna kallas vänskap. Det är inte alla dagar det visas, men då vet man att det finns där. För när leendet är påklistrat och stegen lätta- då klarar sig dom flesta själva! Men när det är piss, då tar det emot att säga "ensam är starkast". Jag vet. Jag ligger på botten och ändå fortsätter jag falla ner i en grop. Men jag vet, att jag har faktiskt människor runt omkring mig som bryr sig. Och dom vill hjälpa mig. För första gången på länge visade jag mig svag och tog en hjälpande hand. Det var det bästa jag gjort på länge. Jag hittade vännerna på botten av mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt