Idag insåg jag något. Det var en liten gnista som tände tanken, det var på spanskan när vi kollade på film. Det var en man som sa "fågelungarna flyr boets värme". Ingen konstig mening men jag fastnade på ett ord. Värme. Där jag satt ihopkurad med en inre känsla av misär kände jag verkligen min kärlek till värme. Det kan vara en duschs stekheta strålar, eller värmen i jackfickan när fingrarna är nära på att gå av, eller värmen från brasans knäppande flammor. Det kan till och med vara så enkelt som en kram. Förut hatade jag värmen och älskade kylan. Jag kunde aldrig somna i värme och kunde utan problem gå i t-tröja inomhus även på vintern. Men sedan glädjen och lyckan rann av mig har värmen blivit min vän. Men den bästa värmen är fingertopparna på personen vi älskar. För första gången vill jag nära. Jag vill ta del av den värmen. Famnen är öppen, jag måste bara hitta dit och framför allt lyckas stänga den efter mig.Vart du än befinner dig, har du en famn för mig? Du har fått vänta på mig, jag vet, men jag tror att jag är redo. Jag vill ha din famn, men jag måste veta om den kommer vara min när jag hittar dit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt