Känslor är konstiga grejer. Det är som kemiska ämnen. Dom har olika egenskaper och reagerar olika med andra känslor. Jag tror att jag hittat ett nytt grund ämne. Man tror sig veta alla sina grundämnen och även dom flesta kemiska föreningar. Men ibland händer dessa fenomen, ett nytt dyker upp, en ny okänd känsla föds. Jag vet knappt om jag vågar röra mig, vad som helst kan skapa en reaktion jag inte vill ha. Det är spännande men skrämmande med känslor. Det är sällan dom går att förklara så bra att dom kan delas med våra medmänniskor. Dom är för det mesta saker vi får ta tag i själva. Det är svårt, att handla och leva för sitt eget bästa. Fatta dom rätta besluten, tänka bakåt och tänka framåt. Vägleda sig själv utan att egoismen ska ta över, vem kan göra det helt rätt egentligen? Livet är svårt och känslor gör skiten värre. Fan, kan det inte finnas känslokemister? Som kan berätta om min känslas reaktioner och funktioner. Jag är lämnad, problemet bor i mig och ligger i mina trötta händer. Vem vill vara känslokall men vem vill dö av överreaktioner? Jag vet inte vart jag ska göra av alla känslor och alla trådar och virrvarv av skrot och knas som spinner runt i mig. Jag skulle vilja ha som ett antivirus program i min kropp, som rensa och sa till mig vad allt var för något. Men nu är det jag som är mitt eget virusprogram, jag måste forska den här känslan själv för att kunna berätta vad det är för något.
Gud vad jobbigt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt