E vi inte framme snart? E vi inte framme snart? E vi inte framme, framme, framme, framme, e vi inte framme snart? Den gråa Assarsson bilen med det snygga matchade släpet bakom har rullat in i Sverige. Sofia-den-söta sover gott, Arnolds telefon har börjat gå som en ångvissla igen och jag är glad att facebook och SMS tjänsten är tillgänglig igen då jag i slutet av Danmark avslutade min spännande bok. Wooah. I bilen har vi även fått med oss 2 stycken fina gråa pojkar hem. Jag såg min stora kärlek springa runt på sandbanan hemma hos Matilda. Jag stod där i öppningen på det pampiga tegelstallet och såg ut över stallplanen i kullersten. Där i den stunden blev jag förälskad när jag vände blicken mot ridbanan och såg mitt skimmelsto, min silverflicka dansa runt lekande lätt. Jag överväger att ta en walkabout, traska ner till Tyskland för att mitt i natten helt enkelt rakt upp och ner stjäla hästen för att rida hem till Sverige och leva lycklig med min silverflicka i alla mina dagar. Suck, vad är en bal på slottet? Eller så får jag jobba på min fjäskiga sida, tjata lite för att ta skåningen i armen och åka ner och hämta min prinsessa, och då på samma gång köra en sån här drömresa igen- en slapp eftermiddag i en fin liten lånad lägenhet, ett stopp hemma hos Jan Tops och dessutom springa runt i stallen och höra när lilla Matilda rapar stammar som inte är av denna värld. Jag är i trans, det är underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt