Det är inte alltid lätt när det är svårt. När man är ledsen och ingenting funkar önskar man bara att man hade en platå att stå på. Något som var stadigt, tryggt och som fungerar. Men sen när man väl kommit fram till vad det är som är så där tryggt och underbar och när man funnit platån att stå på, då kommer en ännu värre magkänsla än innan. Tänk om jag ramlar ner här ifrån? Tänk om jag misslyckas med något som börjar falla igen och det trygga, varma och det där bra som fanns försvinner och då sitter man med den gamla hemska känslan igen. I den här oron för att förlora det underbara igen när man just fått det, så säger man gärna dumma saker och tänker dumma tankar. Sen gör dom i sin tu att det går åt helvete. Det är en spiral. Har man väl tappat fotfästet en gång är det så jävla förbannat svårt att sluta trilla.
Min älskade häst var felfri idag igen. Han är ljus för mig. Han räddar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt