Jag satt på en sten och lyssnade till Melissa Horns vackra poetiska ord som hon sjöng ut från en scen bara några 10-tal meter ifrån mig. Mitt i allt det vackra och det sorgligt fina ville jag ha kontakt. Kontakt med någon, med något. Hon är faktiskt den enda som ärligt frågar hur jag mår. Hon är även den enda jag vågar svara ärligt till. Ingen annan bryr sig på riktigt, precis som hon sa hade hon velat att fler brydde sig. Hon är en sån som gottgör och gör så att andra får det bättre än hon själv upplevde det. Det finns dom som gör tvärt om och ger samma straff till alla andra. Jag vill ha kontakt med henne. Närmare, djupare. Om henne. Just nu finns det ju bara en som förstår. Alla andra låtsas som ingenting och skickar smileysar i smsen som vilken solig sommardag som helst. Det ger mig ingen kontakt. Jag är förvirrad och jag behöver någon sorts kontakt för att inte ramla och kolapsa totalt. Jag behöver det.
skit i hästjävlarna i några dagar som lite omväxling och kom o hälsa på hos mig i sthlm i några dagar ;)
SvaraRadera