Då kan du tänka dig hur det är att vara mig

Ensam. Ensamhet. Tänk va hemskt det måste kännas. Tänk att känna att det inte finns någons hand att hålla. Tänk att vara så ensam så att man inte ens kan njuta av en skön tyst ensam stund för sig själv, att till och med det känns skrämmande. Tänk att varje minut ensam kan kännas som en minut i helvetet. Att varje gång ensamheten tränger på tar den med sig ett vakuum, en stor tjock massa som gör det näst intill omöjligt att andas. Tänk dig att ha som en hand runt din hals, det är ensamheten. Den klämmer långsamt, den bryter ner och dödar. Tänk att ensamheten aldrig lämnar, den finns där på natten också. Varje dröm en handling där världen flyttar och kvar finns bara ensamheten, tomrummet och den egna kroppshyddan. Drömmar om gemenskap, ömhet och kärlek men som bara kan rymmas i drömmarnas värld, deras värme finns inte i en verklighet fylld av ensamhet. Tänk dig att alltid stå utanför och se på, ensamheten bygger en glasvägg mellan dig och världen. Tänk att varje tår är en liten droppe kraft som ensamheten suger ut. Tänk att ha ensamheten som sin enda vän.
Om du kan tänka dig allt det här, då kan du tänka dig hur det är att vara mig.