Det kändes som en fristad, att bara få vara. Jag behövde inte gå dit, den där hemska platsen där allt började. Jag fick bara vara där jag gillar att vara. Jag fick bara göra det jag gillar att göra. Jag fick bara vara med dom jag tycker om att vara med. Jag kände att jag kunde slappna av och njuta en liten stund av livet. Jag fällde några tårar i alla fall, men dom kom lite som på beställning. Som en konsekvens av allt. Men jag kunde njuta i alla fall. Det var så skönt. Att gäspa av välbehag och suga in bra luft istället för att gäspa i tecken på olust att leva. Det är inte många timmar kvar på dygnet nu, imorgon kommer jag vara i nuet igen. Verkligheten är inte sen att hinna ikapp. Men jag fick ett dygn i en fristad att vara lycklig i. Jag fick i alla fall det. Och man ska vara glad för det lilla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt