Jag ska klaga idag. Och jag ska sätta mig själv som offret och klaga på att det är så ofattbart synd om mig. Faktiskt tänker jag inte som innan klaga på min omvärld full av elaka idioter, eftersom jag börjat få med våld in bankat i mitt huvud att det är mest mig det är fel på. Utan jag ska bara klaga på jag vet egentligen inte vad man ska kalla det. Jag ska hur som helst berätta om hur galet jobbigt det är att vara halvt döv. Det där jobbiga stadiet när man inte är 100 % frisk med världens friskaste bästa öron men heller inte i det stadiet där man skriker allt man säger och har en stor tratt som folk får prata i. Det är inte helt lätt att vara lite så där halv-handikappad. Det är jobbigare än vad man tror att inte höra vad någon säger så fort det inte är bästa möjliga förutsättning och hyfsat tyst runt omkring och personen ifråga pratar vänd mot dig. Det är så lätt att man blir dumförklarad och tagen för att vara ett spån huvud av en lite för fet busschaufför för att man inte hörde att bussen var gratis idag och fortsätter försöka betala. Det är inte så kul att allt för många dagar höra skämtet; "-säger du 'va' är du dum! -VA?!". Och det är fan inte lätt att inte höra sig själv när man omedvetet berättar lögner om andra, som verkar vara tagna direkt ur min fantasi. Men vad är det dom säger- det är inte lätt när det är svårt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt