Idag lyckades jag med det omöjliga. Jag hoppade prinsesshästen själv för första gången utan att orsaka livshotande fara för omgivningen. Sedan red jag prinsen utan graman(!) och vi kunde springa i felgalopp i rätt varv med flit, eller tvärt om (beror på hur man definierar förvänd galopp) utan att skapa kaos i ridhuset. Kalas. Bästa Pim fick svettas med ponnyn, fina var de båda! Coccobäng hästen fick uppleva lite skånsk healing på morgonen, vilket jag hoppas Pimpen uppskattade och ansåg var vettiga ord. Halva sadelkammaren är städad och jag kände att det forsade in lite mer lycka i mig tack vare det. Men fortfarande saknas grundmotivation att leva- jag fick just uppmuntrande ord om att den motivationen aldrig kommer komma heller.
"Jag är inte tjock, jag har bara litet huvud". Grattis blomman, det finns en chans för dig också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyckte ngt