En höjdhoppsribba kan utgöra lika stor risk som en hög med ord

Jag har alltid haft svårt för att ge mig ut i det okända. Att hoppa höjdhopp är för mig omöjligt, egentligen inte för att jag tror att jag inte kan hoppa, utan mer för att tekniken är okänd för mig och det känns helt onaturligt att slänga sig huvudstupa med ryggen före över en ribba. Livsfarligt. Då är jag betydligt bättre på att springa 60 meter, även fast jag alltid kommer sist. För jag vet hur man springer, det är varken okänt eller farligt, bara förbannat tråkigt och förolämpande för en sådan oatletisk människa som jag. Jag står ungefär inför samma dilemma, skillnaden är att det handlar om ord och inte friidrott. Jag vet inte hur jag ska säga orden, jag vet inte hur jag ska formulera mig för att få ut tankarna som för tillfället är en enda trådklump i huvudet. Jag är inte nöjd just nu, allt är bra men jag är inte lycklig för jag måste ändra på vissa saker. Jag måste reda ut mitt tanke-träsk och få ur mig dessa ord som verkar omöjliga att formulera. Vad kan gå fel? Jo mycket kan gå fel. Lika stor risk som det är att jag bryter ryggen på höjdhoppsribban är det att jag ska säga något helt tvärt emot det jag hade tänkt säga. Jag är livrädd för det okända.