Jag blev grön och började spruta eld, med andra ord blev jag en idiot

För att se ett ansikte måste man vara på utsidan av det. Jag är på insidan av mitt vilket gör det omöjligt för mig att se mig själv i alla situationer. Jag kan inte se vad alla andra kan se. Något jag dock kan se är andras reaktioner. Jag vet inte längre om det är fel på det jag säger eller om jag helt enkelt är grön och sprutar eld? Dessa idiotförklarande blickar dödar mig. Jag vill bara sluta prata. Eller nej det vill jag inte alls. Jag vill prata. Men jag vill kunna ha en konversation, du pratar, jag pratar, du lyssnar och sen pratar du lite till och så svarar jag. Men mitt, uppenbarligen, gröna ansikte och mina små okontrollerbara eldbollar gör det till en omöjlighet. Vad jag än säger går konversationsmöjligheten upp i rök och istället bjuds jag varje gång på ett fejs som uttrycker: "ursäkta men är du helt jävla dum i huvudet eller skämtar du?". Tack. Det värmde. Skulle jag dock mot alla odds lyckas göra något ganska bra, går det inte att berätta något sådant för mig på grund av mitt, uppenbarligen, gröna ansikte och eldkloten, för vem vet hur det skulle sluta om jag blev glad för en gångs skull? Då skulle väl hela gården brinna ner. Jag orkar inte ta den diskussionen som jag tagit så många gånger och som aldrig ger resultat. Snart kommer ilskan på riktigt och då kommer städer brinna. Jag är en drake, men inte längre en sådan drake som jag vill vara, en sån som flyger i luften och lyfter i motvind. Nu är jag bara grön och sprutar eld, en idiot med andra ord.