En våroutfit som gick i kras

Efter att ha ridit mina stjärnor i vårsolen hela morgonen klädde jag mig i rosa, tog jeansjackan, mina röd-vita Ray-bans och kavlade upp byxorna ett varv eller två. Vår stod stämplat i pannan på mig och ordet var tapetserat över hela min värld idag. Jag kände mig som en nyfödd vårblomma under klarblå himmel mitt uppe i ett hångel med tusen vackra solstrålar. Lycklig vårblommeflicka trallade sig genom skoldagen med ett MVG på diskussionsprovet och andra trevliga framgångar. Det var när jag gjorde hoppsa-steg nedför alla tre våningarna och kom ut för att möta dask grå himmel och isande kyla som jag kände att rosa, solglasögon och uppkavlade byxor var så fel det kunde bli. Skamsen som om jag bedragit vintern och tagit ut vårglädjen i förväg satt jag med svansen mellan benen hela bussresan hem. Är det inte konstigt hur mycket vi påverkas av andra? Jag säger vi, för jag vet att hur mycket folk än förnekar så tvivlar vi alla på oss själva jämfört med andra, ibland åtminstone. Igår köpte jag en byxdress. Ja, det är så sant som det är sagt; jag är ägare till en byxdress, det är dessutom blommor på den. Problemet är att den är skit snygg och jag vågar helt enkelt inte ha på mig den. Det är konstigt att vi, jag, människor i största allmänhet bara inte kan glömma andras blickar och stoppa näsan i vädret för något man själv gillar.